du kan men lyckas inte


Jag var som två olika personer men nu har jag äntligen hittat mig själv, snälla låt det vara så nu.

Du kan konsten att göra mig ledsen, du vet vilka punkter du ska trycka på för att göra mig illa, du kan sättet att göra mig arg, du vet verkligen hur man gör efter dessa år. Du vet hur man sårar mig. Du har sätt mig gråta, du säger att det är hemskt ändå är det som om du strävar efter att få se det om och om igen. Det gör ont i mig, kan du inte förstå det snart, du ska ju fan vara glad att jag står upp idag. Dina frågor, dina hemska kommentarer, varför kan du inte bara hoppa över dom?
Kan du inte beskriva lyckan över att jag står här idag, kan du inte beskriva hur stolt du är istället för att visa upp en bild som visar att du ville att jag skulle ta en annan väg och inte komma hit. Kan du inte säga det som är bra istället för det som är dåligt.

Kan du inte få mig att le nu istället för att gråta.
Han kan konsten att göra mig glad och han har känt mig en kortare tid än vad du gjort, hur kan han göra mig så lycklig och inte du?
Strävar du efter att få mig ner på knä igen. Du kommer aldrig lyckas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0