Jag ser bilden och tänker bara på honom. Jag känner lyckan i hela kroppen, det finns inte ett enda ord som kan beskriva för någon hur glad jag är över att jag har honom. Det finns många som säger till mig att dom finns där osv, men det finns få som verkligen gör det, som verkligen menar det. De flesta säger det för att verka snälla, han gör inte så, han säger ingenting han inte menar. Varje gång jag gråtit har han varit där och hållt om mig, varje gång jag skrattat har han varit där och skrattat med mig, varje gång jag behövt prata med någon har han funnits där, ALLTID. Alla är speciella, alla har någonting som ingen annan har. Det finns någonting hos honom, någonting som får mig att falla direkt, jag vet inte vad det är men det är någonting helt fantastiskt, någonting som gör mig glad. Han gör mig glad. Hans ord, 'mitt hem är ditt', 'min familj är din familj', 'jag älskar dig'. Alla dessa ord han säger till mig får mig verkligen att känna meningen, alla hans planer han har med mig får mig att känna ett starkt hopp. Jag kan sitta och skriva rad efter rad, det kommer ändå ALDRIG kunna beskriva hur mycket jag älskar honom, aldrig! Jag skulle kunna skriva en roman men jag skulle aldrig lyckas. Kärleken till honom är så stark och obeskrivlig.