Hej! Det är jag som är Rebecca. Jag är Alexandras äldsta vän! Nu kanske ni tror att jag är typ 60+ men det är jag inte. Jag är bara den vän som Alexandra har känt längst, för jag var 1 år när Alexandra föddes och vi bodde mittemot varandra på en gård i lilla Trollhättan. Vi växte upp tillsammans. Snodde colaflaskor från varandra, bråkade, dansade, sjöng, gjorde bus. Vi gjorde väl allt som barn gjorde. Vid äldre ålder så gled vi isär lite. Det är väl sånt som händer ju mer man växer. Och vi umgås idag inte alls lika mycket som vi gjorde förr. Det är tråkigt naturligtvis, men det händer alla barndomsvänner, i olika omgångar tror jag. Det viktiga i livet tror jag, är att man vet vart man har varandra även om tiderna förändras. Alexandra och jag har gått igenom mycket. Under tiden vi inte umgicks så förlorade vi en vän, Hanna, som vi lärde känna tillsammans och som vi träffade första gången tillsammans. Det förde oss närmare. Efter begravningen så gled vi isär varandra igen. 

Sen har vi haft våra bråk. Både stora och små. Vissa har spårat ut, andra har inte. Men det hör till vår historia och är någonting som blivit till minnen. I år har vi umgåtts lite mer. Spenderat kvällar tillsammans, återupptagit minnen. Vi åkte ut till Lilla Viktor en helg, jag och Alexandra och hennes mamma och Janne. Och nu för inte längesen hade vi en helg ihop när vi såg på Beck och hade det mysigt. Jag vet, även om vi inte alls träffas idag som förr, så vet jag vart jag har Alexandra. Jag känner till hennes yttre och hennes inre, hennes styrkor och hennes svagheter. Och förr, för några år sedan, kunde man vara orolig för henne. Inte för att hon skulle försvinna, utan för att hon höll på att förlora sig själv och sin charm - men nu är det inte så. Idag är hon en stark tjej, med en stark vilja och en stark framåtanda. Och jag är stolt. 

Jag älskar dig Alexandra! Och jag snodde din blogg lite men det är okej för du är ändå inte hemma utan är ute och gullar med din lilla Maxponke. Jag älskar dig! Och den du är idag är någon du ska vara stolt över. Du har en styrka som många inte har och den ska du bevara. Du är fin precis som du är och du är underbar precis som du är, ändra aldrig på dig! Och låt inte andras ord och nerslag vara något som får dig falla, för du är bättre, starkare och värdefullare, och det är tre viktiga egenskaper som inte många besitter i vår värld. 


/Puss&kram, din Rebecca.

Naturligtvis drar jag inte härifrån utan en FETLÄNK TILL MIG. TRYCK HÄÄÄÄÄR för att komma till min blogg!