Är det svårt att hitta sin egen personlighet?

De flesta som är mellan 13-16 år spelar oftast en roll som inte är än själv. Det finns en osäkerhet, en rädsla för vad andra ska tycka om än. Istället för att ta modet till att vara sig själv så går man in i en roll och är precis som alla andra. Det var just det jag gick igenom.

Jag börjar allt med att backa tillbaka 1 år (visar bilder).

Ja, detta är jag, detta var jag för ett år sedan. Ja, som ni ser så har det skett en riktigt stor förändring på just mig, ja speciellt på utseendet. Jag var då en osäker person som alltid gjorde som alla andra, såg ut som de flesta gjorde i min kompiskrets, och vågade inte riktigt stå för vem jag var, och vad jag själv tänkte och tyckte. Jag var tillsammans med en tjej då, och jag hade precis samma klädstil och sätt och beteende som henne, jag vågade ingenting annat. Jag var rädd att hon inte skulle tycka om mig på samma sätt då.

Det är många som försöker spela en roll, spela någon dem verkligen inte är för att passa in. Hotet inombords är oftast att man tror att personer kommer vända ryggen till än för att man inte är precis som alla andra. Att sticka ut i mängden kan vara en rädsla. Det var just vad det var för mig., och säkert varit för någon annan här inne. Alla såg mig som den pojk/flicka jag såg ut som, hon som bara gillade tjejer och var rätt kaxig av sig. Det var väl som den person jag visade mig, men verkligen inte den person som jag egentligen var, men alla andra i mitt umgänge var precis likadana, lika kaxiga som jag visade mig vara.

Att spela en roll som jag gjorde kan få än att tappa självförtroendet helt och håller, det kan få än att tappa bort sig själv totalt. Jag tappade faktiskt bort mig själv. Jag blev en person som jag aldrig förstod mig på riktigt. Jag skaffade fel umgänge vilket ledde till att dricka alkohol, testa att röka (tobak), vara hemma så lite som möjligt och att bråka blev ett stort intresse. Jag såg nästan allting negativt. Varför vara hemma, varför ta hand om familjen? Det var ju roligare att springa ute och göra dumma saker. Eller?

Nej, så är det inte. Att spela en roll, att spela någon man inte är och göra saker man egentligen inte vill är en utav de jobbigaste sakerna man kan göra.

Som Thomas Robert säger:

– Bäst spelar den, som inte spelar alls.

Den tjej som ni ser mig som idag, är den jag alltid velat vara. Jag är mig själv, ser ut precis som jag vill göra, jag hjälper andra och går oftast runt med ett leende på läpparna. Idag vågar jag så mycket mera, idag vågar jag visa vem jag är. Jag ska erkänna för er att detta är tredje gången i hela min skolgång som jag står framför folk i ett klassrum. Jag har aldrig vågat göra det innan. Om det blev fel vad skulle jag då göra, bli mindre omtyckt, få höra alla skratta åt mig. Folk kanske skulle se att jag var nervös då?

Nej, faktiskt inte. Ingenting av det hände när jag väl gjort det.

Så vad hände då, varför vågade jag helt plötsligt?

Jo, jag började om, jag tröttnade på min falska roll, skaffade mig nya vänner, som verkligen fanns där, som stöttade och trodde på mig, började på en ny skola som är här på LBS. Jag vågade testa lite mer och insåg att det var roligare att vara sig själv, det var ingen som vände ryggen till mig. Istället fick jag en hand på axeln och ord som sa. ” du är modig, detta klarar du”. Det var just det jag gjorde,

Så att gå in i en roll är det dummaste du kan göra. Var dig själv från början istället, allt kommer bli så mycket roligare och enklare för dig då. Det var faktiskt vad allt blev för mig. Det var roligare att gå till skolan, roligare att visa upp saker man gjort. Det var roligare när jag insåg att jag är perfekt när jag är mig själv.

Så, kom ihåg detta som jag alltid velat säga – Du är som vackrast när du är dig själv, du är unik och helt perfekt.