Mitt liv som avslutad rökare

Nu är det över en månad som jag har hållit mig rökfri 1 månad 2 veckor och tre dagar om jag ska vara exakt (tror jag det blir). Detta var det enklaste valet jag gjort en dock det svåraste att utföra. Om jag ska vara helt ärlig så var det lättare i början än vad det är nu, senare tid. Jag vill många gånger ge upp för jag känner det starka suget som drar ner mig i det igen, men jag står emot. Skakar om händerna och pulsen går upp, doften av röklukten och pratet om cigaretterna bara flyger förbi mig dagligen. Det jobbigaste är i skolan då röklukten svävar överallt. Klasskamrater som kommer inte och tar med sig doften av rök, eller när dom frågar mig om jag ska med som sällskap. Jag är en trevlig person som är otroligt sällskapssjuk själv så jag väljer ju att följa med. Det är lika jobbigt att följa med som det är att känna doften av rök när dom kommer tillbaka. Ett till exempel är när jag är hemma, kommer in genom dörren och mamma sitter där och drar djupa bloss under fläkten. En dag som denna, eller en natt vill säga så är det jobbigare en dag ett. Suget stålar genom kroppen, bilder av cigaretter går som bildspel i huvudet, lukten drar sig fram och tillbaka vid mig. Jag tänker på cigaretter, jag drömmer om dom, jag vill ha dom men dom dödar mig. Cigaretter förstör än så mycket men dom skapar ett sådant beroende fortare än ett ögonblink. Jag vill inte tillbaka dit så jag stänker vatten i ansiktek och slår till mig själv lätt på kinden. 'Kämpa Alex, kämpa för fan'. Jag gör det, jag kämpar som bara den men det är svårt. Det svåraste är att jag har inte det rätta stödet eftersom att alla mina vänner missbrukar det som heter Nikotion. Hade jag fått bestämma så hade det försvunnit helt och hållet nu, för min egen skull. Jag har ett stöd, ett stort som ändå är litet. Pojken, han säger saker som får mig att backa just för den stunden, men han själv använder sig av Nikotin vilket gör det svårare för mig. Hade jag kunnat styra honom så hade jag gjort så han slutade, för både min och för hans skull. Tyvärr kan jag inte det. Jag hade nog gjort så att ALLA slutade med det. Okej, jag mår bättre som person, piggare och fräschare, MEN! Suget och det hemska beroendet finns fortfarande där och det är så sjukt starkt att det börjar göra ont att hålla sig ifrån.. Men jag måste. Sedan jag var 11 år har jag fram och tillbaka använt mig av Nikotin och helt plötsligt tog jag beslutet att sluta, i mitt fall röka. Från att ha rökt nästan 1 paket om dagen till att lämna det vid 0 cigaretter om dagen är ett som sagt enkelt beslut men någonting riktigt svårt att genomföra. Mitt liv som avslutad rökare fortsätter nu, fortsätter framåt, med tunga steg men snart är jag i mål.
over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0