Kunde inte vänta

Sa till Alexandra att jag ville skriva en liten respons till inlägget under, sa att jag skulle skriva den imorgon men kan inte vänta. Tänker inte berätta om historian men tänkte lägga till lite saker ut mitt perspektiv :D

Så.. Första dagen i skolan.
Nervöst men det känns ganska lugnt ändå för jag har min vän Ahlin med mig. Vi kom in på samma linje så det var ju rätt gött.
Alla som började 1an har upprop i aulan sedan beger sig alla klasser till sina "hemklassrum". Jag kände bara Ahlin, visste vem en annan var i klassen men har aldrig pratat med killen. Han gick på stavre. Karl.
Hursomhelst så går jag och Ahlin brevid varandra till klassrummet och så ser jag direkt vilket klassrum det är, massa keyboards och feta högtalare på väggen. Fyfan vad kul det ska bli tänkte jag. "Tjenare" säger Ahlin och jag undrar vem fan han pratar med och så ser jag vem. En väldigt kort tjej som ser ut som en kille. Min första tanke?
"Skräll Ahlin, du känner alla sånna... Alla som hänger på stan". Enligt mig så ser man på folk vilka som är "stanhängare" eller "Draculas" som vi gillar att kalla det ;)
Fick sedan reda på att Alexandra hade varit en sån men gör inte det längre. DET HAR INGENTING MED DET HÄR ATT GÖRA.
Så jag ser den här lilla tjejen och blir lite små nervös. Hon verkar ju vara en sån som kaxar med alla. Vi hälsade lite och så, inget mer med det.
Hon rökte. Det gjorde Ahlin också. Så jag hängde med ut med dom och kolla på när dom rökte. Prata med dom. Så började våran historia. Vi pratade mer och mer och tillslut var det inte konstig stämning när vi var ensamma längre.
Glömmer aldrig en dag när hon var hur ledsen som helst och förklarade vad som hade hänt och saker som hade hänt i hennes förflutna. Jag tänkte på hur hemskt det var. Men den här lilla tjejen är en sån bra människa hur fan kan nån göra så mot henne?
"Så länge du är här med mig tänker jag inte låta någonting hända dig" sa jag.
Hon såg på mig som om hon tyckte jag var lite konstig som sa det. Vi kände ju inte varandra så bra, borde jag kanske inte ha sagt det? Jag är glad att jag sa det.
"Vad händer om någon gör något då?" fråga hon väldigt tyst.
"Jag kommer slå ner han och tvinga han äta gruset som ligger där" sa jag och pekade på marken.

Senare på terminen fick jag höra av Ahlin och Alexandra att dom trodde Emma Andersson Nilsson gillade mig. Dom försökte med massa skit grejer för att få ihop oss men vi båda stod emot. Det var verkligen inget utom vänskap där. Minns en gång när dom satte ihop två stolar och la en lapp som det stod: TILL KUNGA PARET på, och där ville dom att vi skulle sitta. Alexandra och Ahlin satt då bakom oss och när jag tänker tillbaka så kommer jag ihåg att jag tittade bakåt och såg Alexandra titta upp i talken och bita på naglarna. Hon såg inte glad ut. Nu i efterhand tror jag att hon redan då små gillade mig lite men jag har ingen aning om varför hon då försökte få ihop mig och Emma. Testade hon mig kanske?;)

Halloween festen tänker jag inte gå in på... Jo, jag hoppade på en bil, bröt av ett träd och slog av en skylt med ett slag. Jag blir dum i huvudet när jag är berusad.. Den kvällen insåg jag att Alexandra kanske var nått för mig ändå..?

Vi började träffas och små pussades lite, höll om varandra och träffades nästan varje dag. Den 11 November blev vi tillsammans. Hon typ stod och höll värsta talet för mig framför våra kompisar och jag hade en liten minipanik attack. "Måst jag också hålla ett tal nu?! Fan, jag kan inte sånt."
Tillslut sa hon: så jag undrar om du vill försöka göra det här med mig?
En miljard tankar flög igenom mitt huvud, vill jag verkligen? Ja, det klart.
Haha och ful som jag är så svarar jag, efter hela hennes känslofyllda tal om hur mycket hon gillar mig och tillochmed älskar mig så säger jag: 100%. Ahlin och Chrille börjar skratta. Alexandra börjar le och jag går fram och kysser henne. Exakt där blev hon min.

Hon har sagt till mig att hon är en gladare person och hela hennes familj säger att det verkligen lyser om henne.
Sen hörde jag hennes mamma säga det, hur glad som helst blev jag. Att jag gör henne så glad.
Sen sa hennes pappa det också till mig. Helt grymt. Riktigt skönt att hela hennes familj gillar mig:) jag gillar dom väldigt mycket också!

Jag älskar dig Alexandra! Att göra dig glad är det ända jag vill göra!<3
Nu ska jag lägga mig och sova för om 2 timmar ska jag upp.

Över och ut, I guess??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0