Älskling verkar tycka om att läsa min blogg när det står någonting speciellt. Eftersom att ni läsare har varit nyfikna på hur vi träffades så varför inte skriva om det här då?:) 

---

Jag började ju nyss i 1:an på gymnasiet, jag går linjen musikproduktion på LBS (ljud och bild skolan). Vi började skolan den 22 augusti 2011 tror jag det var och jag kände ingen i klassen precis förutom en kille som heter Andreas Ahlin som idag är min bästa killkompis. Jag fick inget speciellt intryck av någon i min klass först. Sen såg jag en skymt av en kille, blicken fastnade direkt men mina första tankar var: " Jaha, en snobb fick jag som klasskamrat, bortskämd jävel som får allting han pekar på". Inte världens bästa intryck men. Som tur är så ger jag alltid personer en chans innan jag dömmer dom helt, sant som sagt så gjorde jag det denna gången med. Ju längre tid det gick ju mer börja jag tycka om denna grabb, han var en riktigt sköning. Lite blyg i början kanske men det försvann. Dagarna gick och vi kom närmare varann. En dag började en gammal kompis till mig i min klass. Emma Andersson Nilsson heter hon. Jag och Ahlin började känna känslan utav att det var någonting mellan Emma och killen jag från börjar tyckte var snobb, som också heter Max, Max Heltorp. Vi fyra blev tillslut dom som aldrig var utav varann i skolan. Dagarna gick och tillslut fick jag och Ahlin för oss att vi måste fixa ihop Emma och Max. Vi försökte med allting men Max var en enveten jävel och släppte inte in några som helst kärlekskänslor för Emma. Herre gud, hur skulle vi göra. Tillslut insåg jag själv en sak och sa till mig själv. " Vad fan försöker jag få ihop dom två för, det är ju i min mage det pirrar runt en massa känslor, det är ju jag som börjar bli småkär i Max". Jag trodde det var falska känslor så jag låtsades som ingenting och var som vanligt. Tillslut kom vi närmare varann och jag började inse att jag var kär, riktigt jävla kär. En dag fick jag hans nummer av Ahlin eller Emma, (minns inte riktigt). Jag satt varje minut och funderade på vad jag skulle skriva till honom, någon kontakt ville jag ju ha. Tillslut skrev jag "vet du när vi börjar imorgon?" Jag satt med schemat framför mig och kunde svara på min egna fråga, dum som jag är. Kom inte på någonting annat. Han svarade lite spydigt " Halv nio tror jag, kolla schemat". Förstod från början att jag aldrig hade den minsta chans till att kunna få honom att falla för mig så jag tänkte ge upp. Sen kom en dag då jag nästan bestämt mig för att byta skola, det var fel linje för mig men jag kläckte ur mig orden " Det finns en person som håller mig kvar" och han fick självklart fram vem det var. Det var ju han, Max som fick mig att stanna. Han fick så småning om reda på hur jag kände för honom och känslorna växte. 29 oktober hade jag fixat en halloween fest och efter många om  och med så dök han upp där. Lyckan rusade genom kroppen. Berusad som jag var hoppade jag fram till honom glad över att han kom. Det var under den kvällen jag var honom som närmast. Jag hade bestämt mig från början att sova hemma den natten men planerna ändrades. Han tvingade mig att följa med honom till Chrille (en kompis) för att sova där. Jag sa att jag inte ville det men egentligen var det det jag verkligen ville, och det slutade med att jag gjorde det. Den natten förstod jag att jag var kär påritktigt och jag bestämde mig för att det var han jag ville ha. Dagarna gick och vi smått höll på med varann. Den 11-11-11 tog jag steget och berätta det för honom. Jag sa nervöst att jag ville försöka i ett förhållande och svaret jag fick var " 100%". Han ville, jag fick honom. Idag är vi tillsammans och på kort tid har mitt liv förändrats. Han har förändrat mig. Jag är idag en person som tror på mig själv, jag har blivit starkare psykiskt, jag har hittat mod och jag har framför allt funnit mig själv. Det var historien om hur jag träffade Max Heltorp. Det finns små saker här och där som jag inte tänker skriva ut här. Det är för privat tycker jag;) Huvudsaken är att han vet vilka de små sakerna är och det kan jag lova er att han gör;) Jag är riktigt glad över att jag aldrig gav upp, riktigt glad över att jag tillslut berättade hur jag känner för honom. Idag får jag kalla honom för min, idag är han min och det är det bästa som hänt mig. Jag vet en sak riktigt säkert och det är att det är honom jag verkligen älskar.