Jag har nu insett hur lycklig jag verkligen är. Jag tänker just nu tillbaka på mitt liv som jag har då. Jag hade flickvän jag var kär men verkligen inte lycklig. Jag skadade dagligen mig själv och andra, jag rökte som bara det (nej inga droger var inblandade), jag drack en massa, var aldrig hemma med familjen, brydde mig inte om någon, brydde mig inte ens om mig själv, funderade dagligen på hur jag kunde göra för att försvinna utan att uppleva smärtan. Idag är allt tvärt om. Jag röker inte, eller jo någon gång ibland, jag dricker men det är ENDAST när någon fyller år eller under nyår, typ sådana tillfällen. Jag går första året på gymnasiet på LBS i Trollhättan, jag har hittat en ny kompiskrets som får min att leva, jag dansar, jag tränar så gott som, jag skrattar, jag skriver, jag ritar, söker jobb just nu, jag umgås med min underbara familj, jag hittar på riktigt roliga saker. Som exempel, nu 2 mars då åker jag med de tre underbara pojkarna Max, Ahlin och Chrille till Stockholm för att gå på AVICII i Globen, jag ser mycket gladare ut som person, jag bryr mig jätte mycket om andra människor OCH mig själv. Framför allt, jag hittade min livs kärlek, Max Heltorp. Jag älskar honom så otroligt mycket. Denna gången är jag inte bara kär, utan kär och lycklig. Det känns så sjukt underbart. Jag är så nöjd med hur jag har det nu och jag är så stolt över mig själv över att jag tog mig ända hit. Längre ska jag, så otroligt mycket längre, och jag vet, jag kommer lyckas!