Jag fäller tårar ikväll. Inte för att jag är rädd, inte för att jag är arg,inte för att jag tänker. Jag fäller tårar igen för saknad. En saknad till en speciell person som en dag försvann ur mitt liv, hon gav sig av och nu är hon långt borta, tusen mil bort, men ändå runt om mig varje sekund. Jag vet att hon sitter vid min säng kant när jag vaknar, jag vet att hon håller om mig när jag sover, jag vet att hon står bredvid mig när jag är rädd, jag vet. Fast jag saknar hennes röst, hennes underbara ansikte och hennes fina leende, hennes skratt och hennes glada sätt. Jag saknar att prata med henne, busa med henne, skojbråka med henne och ha så underbart kul med henne. Att förlora någon sådär, att förlora någon man ALDRIG kan få tillbaka igen är det svåraste jag någonsin gjort. För varje dag som går så växer saknaden men man försöker ständigt glömma den, tårarna bränner varje dag för den sorgen försvinner inte. Man går alltid med tårar i hjärtat för en saknad, men det finns också en stor lycka där för den tiden man hade innan allt tog slut. Ikväll, inatt fäller jag tusen tårar för dig, just precis för dig, bara dig..Hanna min ängel.
Vila i frid
1994-2007 - Din tid blev för kort men jag ler för de stunderna jag fick med dig.
/ din Alexandra
↓ - denna bild gjorde Hanna till mig, är hon inte för söt alltså?
↓- Denna gjorde min vän Rebecca efter att Hanna försvann
