Att vara liten

ph: En gammal bild på mig och pappa när jag var liten
 
 

Gud så man längtar tillbaka, när man kunde bäras runt överallt, sitta i knät utan att det kändes fel, hoppa upp i famnen. Allt var roligt, enkelt och en ren lek, ingenting var hinder, det fanns inte ett enda. Jo den enda sorgen som fanns, som kom till, som hamnade där mitt i lyckan var hindret " att växa ifrån ". Att man en dag skulle tvingas växa ifrån att bli buren i pappas famn, att man skulle tvingas växa ifrån att ständigt sitta i knät var ingenting man då trodde skulle hända, men det hände. Det var ingenting man ville, man ville stanna kvar där. Helt plötsligt kom problem in i bilden, eller problem och problem, man tvingades göra saker. Gå till skolan, vara själv utan pappa i detta fall, äta med egen kniv och gaffel, och det värsta av allt..Sitta på en egen stol och inte i pappas knä. Att sitta i knät var så underbart, att bara vara där utan att någon drog ner än, utan att det var fel. Idag, när man är så mycket äldre, i mitt fall 17 år så skulle man göra allt för att komma tillbaka dit, komma tillbaka till tiden då morgonrocken var förstor så att man snubblade fram, när sängen var så hög att man fick kämpa för att komma upp, när man fick en gonatt puss i pannan innan man skulle sova och när man var lyckligast i världen när man hörde sitt namn ropas när man satt bland de andra barnen på dagis. " Alexandra, dags att ta på sig och åka hem ". Hör de klumpiga stegen i huvudet från när man försökte springa så fort man kunde för man visste vem som väntade på än, vem som precis kommit dit för att hämta än och åka hem till allt efterlängtat. Jag minns också de gånger man skulle lämnas då tårar sprutade ur ögonen och man bara skrek. " PAPPA!" Liggandes på golvet, sparkandes så försökte alltid, varje dag en fröken få än att glömma vad som nyss hände. Efter 2 minuter var det över och lyckan var tillbaka. Nu tänker jag sluta skriva om detta. Jag tror ni har förstått att jag älskar att vara lite, ta's hand om och bara bli älskad. Mitt måtta i ett år till är " var barn så länge du kan, snart är det dags att vara vuxen ". 
Om åtta månader är mitt barnliv över och det är dags att gå in i en annan värld..fast...hehe, om jag ens tar steget dit. Jag tror att min hjärna alltid kommer vara 10 år och lycklig. Hejdå

Kommentarer
Postat av: angelicaa♥

Men det är ju jag haha. du ser väl mitt blonda hår vid ryggen :o

Svar: Vem Angelica?:o
alexandra

2012-06-26 @ 17:01:07
Postat av: Isabella (tinkerbella.blogg.se)

Svar: Of course, har tidigare träffat läsare, bara skoj!

2012-06-26 @ 22:15:17
URL: http://tinkerbella.blogg.se
Postat av: Linnea [Fotoblogg]

Hur mår du idag?:)

Kram

2012-06-27 @ 11:13:36
URL: http://www.linneaphoto.blogg.se
Postat av: Linnea [Fotoblogg]

SV: Jag mår också bra:)

Vad hittar du på?
Kram

2012-06-29 @ 10:39:56
URL: http://www.linneaphoto.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0