22 augusti 2011 så började jag mitt första år på LBS (Ljud&Bild skolan), jag läser musikproduktion och ångrar det inte idag. När jag började pirrade magen som bara den, även om jag hade varit på skolan många gånger på grund av att mitt ex gick där så kändes det som ett helt nytt ställe. Denna gången var det ju faktiskt jag som skulle undervisas och visa vad jag kunde. Jag ville vända och gå hem många gånger bara för nervositeten men stod på mig och stanna kvar. Fick träffa mig klass också, första intrycket jag fick var inte detsamma som jag har idag må jag lova. I klassen skapades grupper i början och jag sjönk ihop med Max, Emma och Ahlin, riktigt sköna var dom så jag kunde ju inget mera än att tycka om dom. Emma och Ahlin kände jag sedan innan men Max var en ny person i mitt liv, och då menar jag verkligen NY I MITT LIV. Veckor passerade och vi kom närmare varann, tillslut började känslor blandas in men jag visste inte om jag skulle lite på pirret i magen, mitt val blev att ta risken. RÄTT VAL. Efter många om och men så fick jag mina ord sagda och  besvarade. 11-11-11, då blev han min. Max Heltorp. Vi går ju i samma klass och träffas ungefär varje dag så det var många som trodde att det inte skulle hålla länge men nu står vi här med ett förhållande på över sju månader och längre ska vi.

Det är ju inte bara kärleken som utvecklats under mitt första år, jag ska ju inte glömma bort mig själv. Jag började första året som en flicka med pojkstil, dåligt självförtroende och inga planer på framtid. Jag brydde mig inte om det vi kallar liv utan jag lär mig gå under. Nu kliver jag ut som en flicka som får höra orden " Du är söt, fin, snygg, riktigt underbar, och speciellt vacker" Jag får händer på axlarna och klappar i ryggen av ren stolthet från andra. Jag började med dåliga betyg och kliver ut med super bra betyg. Jag går rakryggad och är stolt över mig själv, jag kan nu bocka av ett år av de tre gymnasieåren, och jag gör det med ett leende och varmt hjärta. Detta året har som många säger gått riktigt, riktigt, riktigt fort, jag instämmer. Att börja på gymnastiet LBS var för mig ett klockrent val nu. Detta har rest mig upp som person, har fått så mycket beröm. Idag vågar jag ställa mig framför en klass och läsa upp mitt anförande som jag kämpat med utan att känna mig dålig, jag vågar kliva upp på scenen och känna stolthet med viss nervositet efteråt, jag vågar vara stolt över mig själv, jag vågar ta risker, jag vågar framför allt tro på mig själv. Jag vet nu att jag kan så mycket mera än vad jag trott innan. Jag har haft så kul detta året och ser verkligen fram emot nästa, men först ska jag njuta av mitt sommarlov.