Varför förändras personer så, varför har personer lätt för att stöta bort en annan. Det är verkligen som man sa när man var liten " två men aldrig tre", det funkar verkligen inte att vara tre för det är alltid en som sitter bakom. Varför är människan så bra på att glömma bort andra runt om sig? Varför förändras man från vilka man är med, vilka man sitter bredvid, jag förstår liksom inte. Jag tror, eller jag är rätt saker på att jag också gör det, men varför!?

När någon gör så mot mig, helt plötsligt blir någon annan så blir jag riktigt irriterad och ledsen, samma sak när någon glömmer bort att även jag sitter bredvid, det är lika illa det. Man gör det nog omedveten för det är ju ingenting man vill, man vill inte stöta bort någon annan, speciellt inte någon som är nära än. Jag har inget minne från när jag gjort det men jag är rätt säker på att det har hänt, alla gör det någon gång. Kan man inte bara låta bli? 

 

Min fundering är, när vågar man visa allt för sin partner? När vågar man visa allt för henne/honom och inte bara sina vänner? Jag menar det är väl flick/pojkvännen som är det närmsta. 

När backar man inte från att göra saker längre, sjunga, dansa, rita, fixa sig, barnsla till sig, vara på sitt knasigaste humör? Jag kan inte komma på någonting på rak arm såhär men det finns nog saker jag inte hade vågat framför min pojkvän. Förr vågade jag tillexempel inte vara med på bild och göra någon rolig min när min pojkvän var med, jag vågade inte heller dansa framför honom. Det släppte och nu vågar jag. Jag tycker dock det är lite sött men pojkar som är blyga, eller personer i allmänhet, men när ska man våga slappna av? 1,2,3 eller 10 år, hur lång tid tar det. Som sagt, jag är nog inte felfri vid detta ämne. Jag har inte direkt något slut på dessa tankar, men jag orkar inte skriva mer för snart är novellen klar här, haha men skriv gärna om detta stämmer eller om allt är skit.