Tankar, åsikter och vetande

Denna dagen har för mig gått ut på att tänka. Jag vill egentligen inte ha en blogg där jag skriver ut dessa tankar, men nu måste jag för en gång skull få skriva av mig, finns inga krav på att ni måste läsa.
 
Jag har under denna dagen funderat på de där orden " jag finns alltid där ". Det är ju de orden man använder ofta, alltså ljuger man ofta. Man finns inte alltid där, det har iallafall jag lärt mig. Jag har fått höra de orden många gånger, jag har även slutat tro på dom. När någon idag säger till mig att den personen finns där för mig så tackar jag självklart men glömmer det nästa sekund för det är inte sant, det är bara lögn. Tänk dig själv, du springer ute med dina vänner och någon smsar eller ringer dig,vill du då bara lämna det roliga du gör, få andra att kanske bli irriterade för att finnas där för någon varje sekund. Ibland kanske man måste inse att det funkar inte, man kan inte finnas där hela tiden, det är omöjligt. Min närmsta vän säger det, min pojkvän, familj och folk omkring mig. Jag tackar varje gång men jag tror inte på dom, eller jo jag tror på dom men inte på orden. Tänk ännu en gång, har ni någon som finns där, som svarar er varje minut, sekund, klockan 03.00 på natten, exakt den tiden, den sekunden då ni behöver någon?
Har också funderat på det här med ärlighet, vänskap. Vad är det egentligen? Hur ska man kunna lita på någon. Mina vänner, äkta vänner, älskvärda vänner, hur ska jag veta vad dom säger när jag vänt min rygg åt ett annat håll? Jag har många gånger hört folk snacka skit om sina vänner, tyvärr även gjort det själv utan att ens tänka på det. Jag funderar nu på vad mina vänner har sagt bakom min rygg, jag vet att dom inte varit tysta. Detta är ingenting som jag bara fått för mig, utan detta är någonting jag verkligen vet. Jag skulle vilja veta exakt allt, jag vet hur sårad jag skulle bli, men att få veta hade fått så många tankar att försvinna. Jag är världens lyckligaste person, men den lyckliga kan vara tankspritt, tvivlande också. Jag vet att alla kommer säga," vi har inte sagt någonting", även det är en lögn. Dagens människor är så otroligt fega, så rädda. Jag kan säga att även jag har hållt tillbaka vilket jag önskar att jag aldrig gjort. Idag vågar jag, hade någon frågat mig så hade jag berättat direkt. Jag vet att jag kan såra, jag vet att det kan bli stor konsekvenser, jag är härdad, jag kan ta det. Jag vet hur det är att inte veta, det är hemskt. Även om man blir ledsen den sekunden man blir sårad så känns det ändå så underbart att iallafall veta. Att veta vem man ska ty sig till, lita på, älska, tycka om och hålla kvar.
 
Tack för mig och mina åsikter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0