Alexandra åkte precis hem så nu sitter jag i rummet och har ingenaning om vad jag ska hitta på. Vill gå ut och gå men det är sent, kallt och mörkt. Går jag ut blir det likt en sträckfilm vilket jag inte alls gillar. Så stannar inne.  Jag avskyr verkligen att inte göra någonting. Förstår inte, ser inte riktigt fram emot helgerna längre som jag förut.    Fast jo, nästa helg längtar jag som fan till för då ska jag få en helhelg med älskling, gråter ju nästan av lycka! Att bara få vara med honom och inte tänka på några andra personer som ska ha " sina dagar ". Nästa helg är han bara min. Har kommit på någonting med oss tjejer som inte riktigt  finns hos killar. Vi hatar att vara utan dom i över en dag, det finns liksom inte, vi blir "sura", det vill säga besvikna när dom inte kan ses. När det har gått två dagar sedan "vi" sågs så tycker vi att det har gått flera veckor. När helgen kommer tycker vi att vi ska få all tid i världen med honom för vi glömmer bort att han har andra vänner att träffa, vi är med andra ord. Kära, besatta/beroende och egoistiska" Stämmer det inte?

Nej, efter denna låna text så ska jag nu bädda iordning min säng för att se krypa ner i den, vänta på att älskling ska höra av sig och sova inom ett par timmar. Hejdå så länge